Framme i Baghdads flygplats, resan var sådär. Obekvämt att sitta längst bak i planet, men man sov det mesta av tiden ändå. Måste först ansöka om visum vilket man kunde göra direkt där på flygplatsen med en avgift på några dollar. Sen var det dags att samla väskorna. Vilket tog ett helvetes långt tid tills de alla kom ut och samlades. Vagnar för att lägga väskorna i fick man betala för. Aldrig har jag någonsin varit med om att man måste betala för dessa vagnar. Turist fiffleri hade man räknat med, men att man stöter på det redan i flygplatsen var bara skämmigt. Sådant gör ju bara att man inte vill besöka det landet någon mer.

Över till väskorna igen... Nu fick man släpa med de till bussen som samtidigt inte hade plats med alla bagage som vi hade. Det blev extra avgift för oss pga det. Taxi kunde man inte ta då det var förbjudet med fordon i flygplatsområdet pga all bombningar och av säkerhetsskäl. Så den bussen åkte bara ut till ett område utanför flygplatsen där alla taxibilar och andra fordon stod och väntade. Så nej, ännu var det inte över. Nu ska alla dessa mega väskor ut från bussen och sedan in i en taxi. Vi hittade ingen stor taxibil, så det blev en vanlig personbil. Jag var helt chockad på hur han fick plats med alla väskor i bakluckan. Tog en bild på hur det såg ut. En rolig upplevelse var det också att få plats med 6 personer exklusive föraren i en sådan bil.

Nu ska man förbi alla vägkontroller och deras tröga utrustning som egentligen ska känna ifall man har explosiva ämnen på sig men istället känner igen tabletter och parfym som alla turister säkert har med sig i sitt bagage. Så vi blev stoppade på dessa och fick plocka ut alla väskor för att visa att visa att man inte har nått.
Efter ett tag var man äntligen framme, dödstrött, och humören var inte den man brukar ha när man är ute och reser. Gick och lade mig på direkten och vaknade inte förens dagenefter.